Nu ska jag försöka hålla igång denna blogg lite bättre. Det är alltid bra att lägga till ordet 'försöka' med grejer som man inser att man inte kommer hålla riktigt. Häromdagen sa jag t ex till min bättre hälft: "Jag ska försöka bli bättre på att hålla ordning." Detta betyder egentligen: "Jag vill jättegärna vara en person som håller tider och går upp tidigt på morgonen och inte glömmer bort saker som är viktiga för andra och för mig själv, men jag är lat och lite smått glömsk och lite för självisk för att kunna göra detta och dessutom gav jag upp tanken på att bli en ordentlig person nån gång på mellanstadiet men om jag säger att jag ska försöka så är jag åtminstone artig."
Artighet är viktigt. "Man kan alltid vara artig" är något som jag har försökt sprida i vårt alltmer bråkiga Malmö. Det funkar sådär. Som illustration så får ni nu se en bild på hur någon kan se ut om du av misstag varit oartig mot honom/henne. Så att alla känner igen det om man av en händelse inte skulle vara medveten om att man förargat nån med sitt otrevliga beteende.
Det är hon till vänster som är upprörd, hon till höger är troligtvis den som är omedveten om sitt misttag.
I am not pleased with my blog nor with my English grammar.
Insåg just att min tilltagande irritation på omvärlden och dylikt nog kan bero på brist på semester. Har faktiskt inte varit utanför Malmö på ett och ett halvt år om man räknar bort en och annan släktträff som i och för sig är trevliga och en del av livet men som nog inte riktigt kan klassas som semester. Måste göra något åt detta och tar tacksamt emot förslag.
Ojojoj, nu var det länge sen. Men för det mesta är det roligare att leva livet än att skriva om det.
Har inte hänt så mycket på senaste. Flytten går iofs framåt men det är ännu mycket kvar att göra. Har upptäckt att jag faktiskt är rätt händig när allt kommer omkring.
Ingen kul dag. Ska handla till midsommar och spackla väggar och jobba. Mitt öga är dessutom svullet av nån outgrundlig anledning. Det blir iofs roligare ikväll när man får träffa syster.
Himla människor som inte kan ge några klara besked någonsin. Jag blir galen!! Ska det verkligen vara så svårt att bestämma dagar och klockslag?
Det blir alltid väldigt stressigt när man inte tar tag i saker direkt. Vet inte riktigt hur jag ska styra upp de kommande veckorna. Å ena sidan måste måste måste jag verkligen plugga och fixa och dona och ringa jobbiga samtal, å andra sidan finns det mest en sak jag vill göra och den har ju inte alls med skolan att göra.
Städa, städa städa... Varför gör jag inte det oftare? Då skulle det inte ta flera timmar att damma, dammsuga och allt annat trist som man faktiskt måste göra. Jag kanske borde gått nån slags husmorskurs. Undras om det finns på studiefrämjandet?
Morfar är bra. På många sätt, men främst på att laga mat. Jag är så välgödd idag att hälften hade varit nog.
Det finns mycket man kan göra för att undvika att plugga. Fika i skolan är ett väldigt bra alternativ har jag upptäckt. Till och med städa känns som ett bättre alternativ än idealskolan. Livet är så hårt mot de hårda.
Ja, man blir nästan rädd så bra allt kan bli. Solen skiner, jag ska läsa engelska nästa termin och jag har fått lägenhetsvisning. Helt sjukt bra.
Sol och en bra helg och saker verkar ordna sig till det bästa till både höger och vänster. Allt är bra. Jag har inget att klaga på, det är nog första gången.
Om inte den här veckan tar slut snart så vet jag inte vad jag gör. Och det är bara tisdag. Så mycket som ska fixas och grejas med och skolans grejer är alltid paj. Vad ska man göra? Jag föreslår en aktion mot musikhögskolans datorer så att de slutar bråka.
Jag hittade "Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra". Den stod på sin plats. Det sista stället jag brukar titta på. Jag har ändå letat i en månad eller nåt. För övrigt en mycket bra bok. Borde läsas av alla.
Japp. Nu var det dags för läsglasögon. Bara en av de underbara saker som tydligen medföljer min höga ålder. Men det känns bra med glasögon om jag slipper ha huvudvärk.
Nyss hemkommen från Göteborg. Trevlig liten tripp. Blev lite förundrad över hur sömnig man kan bli på släktmiddagar. Jag tror att jag satt på samma ställe i sex timmar och dåsade och trivdes med livet. Eller trivdes och trivdes. Jag undrade lite varför jag var så trött, men för övrigt var det trivsamt.
Japp, så var det med det. Jag är ett år äldre och har inte åstadkommit nånting. Jo, lite. Men inte sånt som jag borde. Jag borde verkligen lära mitt att alltid diska direkt när jag har ätit. Det blir målet för detta året.
Mycket med praktiken på senaste. Jag har gått runt och funderat och ältat saker hela livet och helt plötsligt kommer jag till en insikt. Jag vill bli lärare! Nu kanske nån tycker att det är lite sent att komma på det mer än halvvägs in i utbildningen, men för en som inte kan bestämma någonting här i livet var det inte så konstigt tycker jag.
Kia Ora! (Betyder tydligen välkommen, eller nåt i den stilen, på maori)
